Bladsprutningstekniker för vegetabiliska gödselmedel
Att applicera bladgödsel på grönsaker är effektivt,-verkande snabbt och ökar både avkastning och inkomst. För att uppnå bra resultat krävs dock att man behärskar rätt appliceringsteknik och timing, samt att man väljer rätt typ av gödningsmedel för den specifika grönsaken.
För bladgrönsaker som kinakål, selleri och spenat är urea och ammoniumsulfat de föredragna gödselmedlen. Koncentrationen bör hållas under 2 % för urea och under 1,5 % för ammoniumsulfat. Ansökningar bör i allmänhet göras med 10 dagars intervall; tillsats av ätbar vinäger (utspädd 500 gånger) till blandningen kan förbättra effektiviteten avsevärt.
För fruktgrönsaker som tomater, paprika, auberginer och olika meloner och squash är näringsbehovet för kväve, fosfor och kalium relativt balanserat; därför bör ett sammansatt gödselmedel som innehåller alla tre grundämnena användas. En blandning av 1–2 % urea och 0,3–0,4 % kaliumdivätefosfat kan framställas och appliceras. I allmänhet räcker det med en applicering under det tidiga tillväxtstadiet och en annan under det sena tillväxtstadiet.
För rot- och lökgrönsaker som vitlök, lök och rädisor, som har hög efterfrågan på fosfor och kalium, rekommenderas en blandning av 0,3 % kaliumdivätefosfat och 10 % träaskaextrakt för bladapplicering, upprepad 3–4 gånger per växtsäsong.
Spridning av bladgödsel bör utföras på soliga eftermiddagar när solljuset inte är intensivt, eller på mulna dagar. Cirka 40 kg utspädd gödsellösning bör appliceras per mu (ungefär . 0.067 hektar) per session, för att säkerställa att bladytorna är ordentligt blöta. Att komplettera med lämpliga mängder mikronäringsämnen baserat på grönsakens specifika behov kan ytterligare öka avkastningen och värdet, men försiktighet måste iakttas för att undvika alltför höga koncentrationer. Avgörande är att sura och alkaliska gödselmedel inte får blandas under appliceringen.






